Israel - innan resan
Nu sitter jag här hemma i köket och timmarna räknar sig sakta men säkert ner inför avresan mot de förlovade landet, utanför rutan så dalar en och annan snöflinga sakta förbi så nästan lite overkligt att jag snart kommer befinna mig i ett land där de är närmare +30 ute.
Att jag ens åker och har möjlighet att få följa med på den här resan är ett under bara det.
När Rolle första gången berättade om resan så var de lite känslan man har i magen innan man åker Berg och dalbana, lite skräckblandad förtjusning. ALLTID velat åka till och se Israel och nu fanns här en chans!
Sen att det var närmare 15 000kr som stod mellan mig och att faktiskt komma iväg kändes i ögonblicket lite som vad Karlsson på taket skulle kallat "en världslig sak". För vad är väl pengar för en allsmäktig Gud och fader i himmlen? Och OM det nu var meningen att jag skulle få åka iväg så skulle pappa en trappa upp visa mig på det.
Oj vad jag längtade, drömde och visualiserade mig själv där och bad och fastade - jag VILLE verkligen åka! så istället för att säga "OM" började jag säga "NÄR". Jag hade precis nog till anmälningen och sen började jag lägga ut och sälja allt möjligt som jag ägde, men efter vårens tidigare tilltal och möjlighet att välsigna andra så var jag nu rätt så pank...
Även om jag skämdes lite att erkänna att jag inte hade en fungerande ekonomi i mitt liv och att jag behövde Guds hjälp både där och på andra områden så tog jag upp det i min bönegrupp. Bad att Guds vilja skulle ske, skulle jag få åka så skulle de bli så och om inte var de pengar jag betalat i förskott menade att få gå till att välsigna någon annan via resebyrån. Men knappt hade jag hunnit hem igen så dök det upp ett SMS från okännt nummer.
De visade sig vara en ängel som kännt från Gud att de var dags att jag fick hjälp så att jag kunde komma iväg på min resa. Pengarna jag fick var precis vad som saknades för avresan !
HUR häftig och underbar är inte Gud?
Hur ödmjuk får man inte känna sig i hans nåd och kärlek?
=D
